förut var jag aldrig sjuk, kanske max en gång/halvår, men nu är jag bannemig sjuk hela tiden. jag vet inte hur många gånger jag har varit sjuk sen jag började jobba i januari. nu har jag legat däckad igen, sen i onsdags kväll o jag är fortfarande förkyld som en gnu. jag har åtminstone inge feber nå längre så det är ju skönt, då kan man ju i allafall jobba. men det är drygt när hela huvudet är fullt av snor o rösten knappt existerar. inte lätt att göra sig hörd på jobbet med 17 småbarn då inte :) men man får göra sitt bästa. tycker dock att jag borde bli immun mot alla de där barnbacillerna nu, jag lär ju ha haft alla liksom!
nu hoppas jag att jag inte behöver bli sjuk nå mer, vore ju trivsamt om det kunde få gå några månader mellan gångerna åtminstone. ja, helst är man ju inte sjuk alls förstås, men ni vet vad jag menar.
i lördags pallrade jag mig upp 04.45 trots mitt krassliga tillstånd, för då var det dags att hämta hem nya vrålåket. så jag, daniel o svärfar styrde svarta pärlan mot limmared utanför borås kl 6, kom fram strax efter 12. skrev på papprena o åkte hem igen, då med nya pärlan... vita pärlan! separationsångest fick jag förstås, men det är väl jag i ett nötskal. jag får separationsångest för det mesta. det smärtade i hjärtat när vi lämnade fina BMWn där nere. men vi ångrar oss inte en sekund, vi är så nöjda så nöjda så nöjda. vilket nedra kap! gösta vilken bil vi har at the moment :) det kommer ta många år innan vi byter bort den här, var så säker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar